Kakorna blev väääääldigt goda!
Före gräddning
Efter gräddning
Chewy chocolate chip cookies:
6 3/4 dl vetemjöl
1 tsk salt
1 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
275 g smör
4 1/4 dl packat farinsocker
4 msk strösocker
2 stora ägg, rumstemp
2 tsk vanillinsocker
5 dl semisweet chocolate chips
Blanda ihop mjöl, salt, bakpulver o bikarbonat i en skål.
Vispa ihop smör, farin- & strösocker på medium-hög
hastighet,
tills ljus o fluffig.
Sänk hastigheten & tillsätt ett ägg i taget
& vanillinsockret. Tillsätt mjölet.
Rör i chokladen för hand.
Täck över med plastfolie & ställ in i kylen
minst en timme eller
helst över natten.
Klicka ut en stor matsked med ca 2,5 cm mellan på plåtar,
grädda i
175 grader ca 12 min, tills gyllene på kanten o mjuk i mitten.
Jag har översatt måtten så noga jag kan,
de blev supergoda, så
där så man går i stjäl dem ur burken...
Igår var en härlig dag, solen sken o barnens skollov började.
Jag hämtade Melvin vid bussen o vi åkte ner till tennisen
direkt. Han spelade jättebra.
Claes hämtade Oscar vid skolan o de drog
iväg till Lighthousepoint för hockeylektion
på Glacier. Den tjeckiske tränaren Dalibor, jätteduktig!
Oscar somnade på vägen hem!
Inte konstigt, det tar ju nästan en
halvtimme hem.
Väl hemma visade Oscar oss sitt diplom
som han fått av sin lärare.
Student of Recognition, denna månad!
Delas ut till den som visar gott uppförande o
är ett gott föredome för de andra osv.
Han var jättestolt!
Hans namn o bild kommer
att visas på TV i skolan på
"morning announcements".
Varje morgon sätter de på TVn för genomgång
av dagen o de gör oxå
"pledge to the flag"
med handen på hjärtat.
"I pledge allegiance to the flag of the United States of America,
and to the republic for which it stands, one nation under God,
indivisible, with liberty and justice for all."
Jag tror barnen kan det utantill vid det här laget.
De är lite stoltare över sin flagga o över sin nationalsång känner jag,
med lite mått av avundsjuka. Före alla matcher, nu har jag ju bara sett
NHL matcher o en baseboll match, sjunger de nationalsången.
Varför kan inte vi stå upp o sjunga "Du gamla, du fria" på alla
elitseriematcher o alla andra stora sportevent???
Jag blir lite tårögd varje gång de sjunger
"O'er the land of the freeeeeeeeeeeeeeeee
and the home of the brave"
Appropå "brave"...
...här är en bild på Claes när föräldrarna spöade
barnen i hockematchen i torsdags!
Hur gick det till?
Jo, de hade Ben som målis, alltså föräldrarna hade barnens
målvakt o barnen hade en vuxen som målis. O killarnas målis, Ben,
är väldigt bra. O Randy, han är 44 år, "I used to be very good" sa han!!
Jag tror de hade kul i alla fall!
Euphoria to y'all!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar